Standard italiensk vinthund
HEMLAND:
Italien
BAKGRUND/
ÄNDAMÅL:
Italiensk
vinthund antas härstamma från småvuxna exemplar av de egyptiska vinthundarna.
Från forntidens hellenska och romerska kulturer finns både avbildningar och
beskrivningar av dvärgvinthundar. Man vet att dessa dvärghundar var allmänt
utbredda som "damernas hund". Det var främst vid furstehoven, men även i förnäma
adelsfamiljer man fann dessa hundar. Knappast någon annan hundras har före
kommit så talrikt i målningar, särskilt som dekorativt komplement till
damporträtt i såväl centraleuropeiskt som svenskt måleri.
Italiensk vinthund
har utvecklats genom italienskt, franskt och tyskt inflytande. I Frankrike och
Tyskland har rasen använts till jakt på småvilt, särskilt i samband med
jaktfalkar.
Dagens italienska vinthund kan anses skapad av kontinentala
uppfödare, särskilt italienska samt tyska och österrikiska.
Italiensk
vinthund är en elegant och förfinad liten hund, som i linjeskönhet närmast
saknar motstycke. Dess lätta rörelser och avsaknaden av dvärghundsrägel
fullständigar bilden av graciös elegans.
HELHETS
INTRYCK:
Italiensk
vinthund är en högbent hund. Den har en kvadratiskt byggd kropp och påminner om
en greyhound i miniatyr, eller i ännu högre grad om en sloughi, men med
betydligt större finess och grace genom såväl sina rörelser som sin graciösa
hållning. Rasen kan stå modell för begreppen grace och förnämitet. Den är
rörlig, intelligent och tillgiven.
HUVUD:
Långskallig. Huvudets totala längd
skall vara 4/10 av mankhöjden. Hjässkam och nosrygg skall vara lika långa och
parallella. Stopet skall vara föga markerat. Skallen skall vara flat. Huden
skall vara slät och åtsmitande. Partiet under ögonen skall vara väl
utmejslat.
Nospartiet skall vara spetsigt. Pigmentet på nosspegeln skall vara
mörkt, helst svart.
Läpparna skall vara mörkpigmenterade. De skall vara tunna
och sluta väl an mot käkarna. Mungipornas slemhinna får inte
synas.
ÖGON:
Ögonen skall vara stora och
uttrycksfulla med mörk iris och mörka ögonlocksränder. De får varken vara
utstående eller djupt liggande.
ÖRON:
Öronen skall vara högs ansatta, små
och tunna. De skall vara övervikta och bäras mot nacken och halsens övre dela så
att örats insida är synlig (rosenöra). Vid lystring reses öronbasen medan
spetsen hålls vågrätt åt sidan.
BETT:
Komplett saxbett.
HALS:
Halsen skall vara lika lång som
huvudet., med lätt välvd överdel och markerad övergång till manken. Halsen skall
vara torr och utan löst halsskinn. Sedd i profil skall halsen vid huvudet vara
något konvex.
KROPP:
Kroppslängden skall vara kortare
eller högst lika med mankhöjden. Överlinjens främre del är rak medan
rygg-länd-partiet skall vara välvt. Ländpartiets välvning övergår harmoniskt i
ett starkt sluttande kors. framifrån sett skall bröstet vara smalt. I profil
skall bröstkorgens revben nå ner till armbågen. Buklinjen skall var mycket
starkt uppdragen.
FRAM- OCH
BAKBEN:
Skuldrorna
skall vara lätt snedställda och ha tydlig, torr muskulatur.
Vinkeln mellan
skuldra och överarm är mycket trubbig och är parallell med kroppens
mittlinje.
Frambenen skall vara raka, både framifrån och från sidan sedda. De
skall ha mycket lätt benstomme.
Armbågarna skall varken vara inåt- eller
utåtvridna. Avståndet från marken till armbågen skall vara något större än
avståndet mellan armbågen och manken.
Sedda i profil skall mellanhänderna
vara lätt vinklade. De följer frambenens vertikala linje med ett minimum av
vävnad under den strama huden.
Låren skall vara långa och torra. De skall
vara täckta av väl markerade men inte alltför omfångsrika muskler.
Bakbenen
skall vara väl vinklade och ha lätt benstomme som tydligt avtecknar sig under
underbenets hud. Knä och has skall vara lodrätt placerade i linje med
låren.
TASSAR:
Framtassarna skall vara små och torra, nästan ovala, med väl välvda och
slutna tår. De skall vara täckta av mycket kort och tät päls.
Klorna skall
vara svarta eller mörka alltefter pälsfärgen. Ljusa klor tolereras hos hundar
med vitt på tassarna.
Baktassarna är mindre ovala än
framtassarna.
SVANS:
Svansen skall vara lågt ansatt och
är tunn ända från svansroten. Den är avsmalnande mot spetsen och är täckt av
kort hår.
Svansen skall bäras hängande med övre delen rakt ner medan den
undre delen bärs uppåtböjd.
Svansen bör vara så lång, att den når upp till
höften när man för den mellan bakbenen och uppåt sidan.
HUD OCH
PÄLS:
Tunn hud, som
är väl åtliggande på hela kroppen utom på armbågarna, där den är mindre stram.
Pälsen skall vara kort och fin.
FÄRG:
Tillåtna färger är enfärgat svart,
skiffergrått eller isabellafärgat i alla nyanser. Vitt på bringa och tassar
tolereras.
RÖRELSER:
Elastiska och harmoniska.
MANKHÖJD:
Minst 32 cm. Högst 38 cm.
VIKT:
Högst 5 kg.
FEL:
Varje avvikelse från standarden är
fel och skall bedömas i förhållande till hundens förtjänster, helhetsintryck och
konstitution.
DISKVALIFICERANDE
FEL:
Överdriven
konvergens eller divergens i huvudet (bristande parallellitet och proportioner
mellan hjässkam och nosrygg).
Glosögon.
Total avsaknad av pigment på
ögonlocksränderna.
Konkav eller konvex nosrygg.
Nosspegel som till mer än
hälften är dåligt pigmenterad.
Över- eller
underbett.
Bakbenssporrar.
Ringlad svans buren över ryggen.
Svanslös
eller med kuperad svans (medfödd eller förvärvad svanslöshet).
Flerfärgad
eller med vitt utäver på de partier som standarden anger som
tillåtna.
Mankhöjd över 38 cm för hanhund och tik; mankhöjd under 32 cm för
hanhund och under 31 cm för tik.
Passgång.
KOMMENTAR TILL STANDARD FÖR ITALIENSK VINTHUND
FEL I TYP OCH KONSTRUKTION
BENSTOMME:
Grov dåligt helthetsintryck,
osymmetrisk.
HUVUD: Hjässkam och nosrygg ej parallella
NOS:
Dåligt pigmenterad nosspegel.
LÄPPAR OCH NOSPARTI: Kort och omejslat
nosparti. För stora läppar som täcker underkäken. Kraftiga kinder. Dåligt
pigment på läpparna och runt ögonen.
KÄKAR: Kraftiga käkar.
Tandbortfall.
HJÄSSA: Rund skalle eller alltför markerat
stop.
ÖGON: Små eller utstående, ljusa, mandelformade eller tätt
sittande ögon.
ÖRON: Ståndöron (allvarligt fel).
HALS:
Rynkig, korta övre delen utan böjning.
SKULDROR: Tunga, stela, med
alltför kraftig muskulatur, bundna i rörelse.
ÖVERARMAR: Vinklade,
korta, tunga överarmar.
UNDERARMAR: För grov benstomme (allvarligt
fel), inåt- eller utåtvridna, avvikande från lodlinjen.
HANDLOVEN:
Svaga handleder med överutvecklade handledsben.
MELLANHÄNDER: Inte
lodräta, för korta, för långa eller för strama.
TASSAR: Runda, utåt-
eller inåtvridna, dåligt pigmenterade klor i förhållande till pälsens färg, lösa
tassar.
BÅL: Längre än mankhöjden.
RYGG: Sänkt rygg eller
karprygg. Bruten rygglinje.
KORS: Långt eller glatt.
LÅR:
Korta, kraftiga, för raka eller snedställda lår.
BAKBEN: Grov
benstomme, för lite vinklade.
HAS OCH MELLANFOT: För lång eller
utåtvriden has.
SVANS: För lång eller för kort, kraftig eller med grov
päls.
FÄRG OCH PÄLS: Grov päls med vitt utöver det på bringa och
tassar tillåtna.
HUD: Grov eller dåligt pigmenterad hud (nosspegel,
ögonlock, läppar).
MANKHÖJD: För låg eller för hög.
VIKT:
Över 5 kg.
SVENSKA KENNELKLUBBEN 1989-09-27 e.ä.
FCI 200 c
Uppdaterad 2004-11-22