Rasstandard för Yorkshireterrier FCI 86
Grupp 3
FCI-nummer 86
Originalstandard 2003-10-29
FCI-Standard 2003-11-28; engelska
SKKs Standardkommitté 2003-10-08
__________________________
Yorkshireterrier
(Yorkshire Terrier)
__________________________
Nordisk Kennel Union
Dansk Kennel Klub
Hundaræktarfélag Íslands
Norsk Kennel Klub
Svenska Kennelklubben
Suomen Kennelliitto – Finska kennelklubben
__________________________
| Ursprungsland/hemland: | Storbritannien
|
| Användningsområde: | Sällskapshund
|
| FCI-Klassifikation: | Grupp 3, sektion 4
|
| Bakgrund/ändamål: | Yorkshireterrier
kan sägas vara ett bevis på brittisk uppfödarkonst. Rasen skapades med
början under 1850-talet i Yorkshires ulldistrikt. Vävare och
ullfabriksarbetare tog som hobby och med all säkerhet som extrainkomst,
att föda upp mycket små, mjukhåriga terrier, som blev populära sällskapshundar
hos besuttna damer. Den gamla engelska black-and-tan terriern, malteser,
dandie dinmont terrier och skyeterrier nämns som mer än troliga
ingredienser. Clydesdaleterriern eller, som den senare kallades
Paysleyterrier nämns även i viss litteratur, men den var av senare datum
och hade troligen bl.a. yorkshireterriern som ursprung, inte tvärtom.
Yorkshireterrier ställdes ut redan på 1860-talet, visserligen först som
skotsk terrier, men det ”drabbade” på den tiden de flesta
terriervarianter norr om Midlands. Yorkshireterrier erkändes som ras
1886. Numera är den en av världens populäraste sällskapshundar. Den är
likaså en mycket populär utställningshund.
|
| Helhetsintryck: | Yorkshireterrier
skall vara en långpälsad hund. Pälsen skall hänga rakt och jämnt ned
efter sidorna. Den skall dela sig i en bena, som sträcker sig från nosen
till svansspetsen. Hunden skall vara mycket kompakt och nätt med mycket
god resning och självsäker hållning och attityd. Den allmänna bilden
skall ge intryck av en spänstig och välproportionerlig kropp.
|
| Uppförande/karaktär: | Yorkshireterrier
skall vara en alert och intelligent dvärgterrier. Den skall vara livlig
med ett stabilt sinnelag.
|
| Huvud | Huvudet skall vara
tämligen litet med plan skalle.
|
| Skallparti: | Skallen får inte
vara för framträdande eller rund.
|
| Nostryffel: | Nostryffeln skall
vara svart.
|
| Nosparti: | Nospartiet får
inte vara för långt.
|
| Käkar/tänder: | Perfekt,
regelbundet och komplett saxbett. Tänderna skall vara korrekt placerade
och käkarna jämna.
|
| Ögon: | Ögonen skall
vara medelstora, mörka, tindrande, med ett klart, intelligent uttryck och
riktade rakt framåt. De får inte vara framträdande och ögonränderna
skall vara mörka.
|
| Öron: | Öronen skall
vara små, V-formade, burna upprättstående, och täckta med kort hår. De
får inte vara för brett ansatta.
|
| Hals: | Halsen skall vara
tillräckligt lång.
|
| Kropp | Kroppen skall vara
kompakt.
|
| Rygglinje: | Rygglinjen skall
vara plan.
|
| Ländparti: | Länden skall vara
stark.
|
| Bröstkorg: | Bröstkorgen skall
vara måttligt välvd.
|
| Svans: | Svansen har
traditionellt kuperats. Kuperad svans: Svansen skall vara medellång. Den
skall vara rikligt bepälsad. Pälsfärgen skall vara mörkare blå än på
resten av kroppen, speciellt på svansspetsen. Svansen skall bäras något
över rygglinjen.
Okuperad svans: Svansen skall vara så rak som möjligt och av sådan längd att helhetsintrycket blir välbalanserat. Den skall vara rikligt bepälsad. Pälsfärgen skall vara mörkare blå än på resten av kroppen, speciellt på svansspetsen. Svansen skall bäras något över rygglinjen. SVANSKUPERING ÄR FÖRBJUDEN I SVERIGE.
|
| Extremiteter | |
| Framställ: | Frambenen skall
vara raka.
|
| Skulderblad: | Skuldrorna skall
vara väl tillbakalagda.
|
| Framtassar: | Framtassarna skall
vara runda med svarta klor.
|
| Bakställ: | Bakbenen skall vara
raka sedda bakifrån.
|
| Knäled: | Knälederna skall
vara måttligt vinklade.
|
| Baktassar: | Baktassar som
framtassar.
|
| Rörelser: | Rörelserna skall
vara fria och vägvinnande, parallella både fram och bak, med bibehållen
plan rygglinje.
|
| Päls: | |
| Pälsstruktur: | Pälsen på kroppen
skall vara medellång och alldeles rak (inte vågig), glänsande och med
struktur som av fint silke (inte ullig). Pälsen på huvudet skall vara lång.
Vid öronbasen och nosen skall pälsen vara mycket lång. Fram- och bakben
skall vara välpälsade liksom svansen.
|
| Färg: | Färgen skall vara
mörkt stålblå (inte silverblå). Den stålblå färgen skall sträcka
sig från nackknölen till svansroten och färgen får inte vara
uppblandad med gula, bronsfärgade eller mörka hår. På, bröstet skall
tanfärgen vara mättad och klar. Tanfärgen skall vara mörkare i rötterna
och sedan tona ut mot ljusare toppar. Pälsen på huvudet skall ha en mättad
gyllene tanfärg med djupare färgton på sidorna av huvudet, ungefär vid
öronbasen och på nosen. Tanfärgen på huvudet får inte nå ner på
nacken. Tanfärgen får ingenstans ha inblandning av sotiga/mörka hår.
Öronen skall ha mycket djup, mättad tanfärg. Fram- och bakbenen skall
ha djup, gyllene tanfärg, någon ton ljusare i topparna än i botten. Färgen
på frambenen skall inte nå högre än till armbågen och på bakbenen
inte högre än till knäleden. Svansen skall vara mörkare blå i färgen
än övriga kroppen, speciellt på svansspetsen.
|
| Vikt: | Vikt upp till 3,2
kg
|
| Fel: | Varje avvikelse från
standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av
avvikelse.
|
| Nota bene: | Hund får ej
prisbelönas om den är aggressiv eller extremt skygg eller om den har
anatomiska defekter som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet.
|
| Testiklar: | Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen. |
Svenska Kennelklubben
163 85 SPÅNGA
Besöksadress Rinkebysvängen 70
Telefon 08-795 30 00 Telefax 08-795 30 40
Telefon Informationsavdelningen 08-795 30 30
Sekreterare Standardkommittén 08-795 30 76
Uppdaterad 2009-11-16